torsdag 1 oktober 2009

JOBB

De här är mitt jobb att se så de inte slocknar i spisen. (Helena).
Upplagd av kl.

1 kommentar:

  1. E. T.2 oktober 2009 kl. 02:46

    Eldarevalsen av Evert Taube

    När jag började segla till sjöss i maskin
    var jag trimmer på "Aileen Allannah".
    För jag lämna en trålare i Aberdeen
    och fick tjangsen att mönstra med samma.
    Vi va sex man på durken och två i var box,
    det var kolboxar stora som hus,
    och det mesta vi gick va med stenkol och koks
    ifrån sunderland till Santa Cruz.

    Det var dåligt med käket men chiefen va bra
    så vi höll alltid stimen på toppen,
    och så fick vi en whisky var fjortonde dag,
    "det var nyttigt ", sa gubben, "för kroppen.
    Its'a very old whisky, my boy", sa han då,
    och så plira han smått och slog i
    och så sjöng han en visa som började så:
    "I was born by the side of the sea".

    "Det var hårt på den tiden, vi gick sex om sex
    och ibland gick vi fyra om fyra
    och man tröttnar på teblask, konserver och käx
    när man seglar för två pund i hyra.
    Så jag klarade ut i Newcastle on Tyne
    fast den staden var tråkig och ful,
    men där fick jag en hyra med Stevenson Line
    och i Spanien fira vi jul.

    Båtens namn var "Bermudas" på femtusen ton
    med sex fyrar och trångt mellan skott'na,
    och jag sa när jag stod där med släjsen igång:
    "Det är syndastraff, boys, att vi fått'na!"
    Våra kol va som snus eller finmalet krut,
    vi fick släjsa och raka i ett,
    vi fick slagga två gånger på vakten till slut
    och vi levde i aska och svett.

    Ja, den får inte va varken dum eller lat
    som ska stå på en elddurk och fyra,
    och man får ju till slut ett förinnerligt hat
    till matroser som inte kan styra.
    Det var bus på Biscaya och slinger i ett
    och vi lova rorgängarna dagg,
    för på elddurken drällde det skyfflar och spett,
    och vi trampa i glödande slagg.

    I Valencia där fick vi en last apelsin
    men den lasten fick gå mig förutan,
    för jag smet med min sjösäck och min mandolin,
    jag var tröttkörd och ogilla skutan,
    Jag va tunn som ett rakblad men riggad och fin,
    och en fröken som sjöng på en bar
    gödde opp mig med kyckling och tre sorters vin
    ja, den flickan var ovanligt rar!

    Jag har seglat med britter och yankees och allt,
    ja, med tyskar, ja, med portugiser,
    det var hemskt när man gick utan hyra och svalt
    och fick smörj av Antwerpens poliser.
    Men det värsta var nog, när vi hade gjort rent
    i ångpannorna ner i Bordeaux,
    för jag somna i kitteln och märkte för sent
    att manluckorna skruvades på.

    Ja, jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see,
    och kamraterna eldade under,
    det var kolmörkt i kitteln och vattnet det steg,
    så jag flydde ju högst uppinunder,
    men där var det ju stopp, där var manluckan på
    och jag tänkte, nu är det nog klokt,
    Charlie Barr, att du kvickt läser upp fader vår,
    för här, blir du ju levande kokt!

    Som jag läste min bön fick jag höra ett ljud,
    det var någon där uppe som knacka!
    Och så öppna nån luckan och skrek: "Herre Gud,
    här är Charlie ju kvar med min hacka!"
    Det var donkeyman själv, han var skotte, you know,
    och se hackan jag hade va hans!
    Det va den som han sakna men medge ändå
    att det samtidigt gav mej en tjangs!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)